Abbe är av rasen Shetland Sheepdog eller Sheltie som den också kallas.

Här kommer lite information om rasen:

Precis som namnet antyder har rasen utvecklats på Shetlandsöarna. På dessa karga vindpinade öar i Nordsjön norr om Skottland har alla levande varelser blivit små till växten; människorna, boskapen, fåren, vallhundarna (Shetland sheepdogs) och hästarna (Shetlandsponnyn).

De ursprungliga Shetland Sheepdog-hundarna var små och livliga. För att klara livet på de karga öarna var det nödvändigt att hundarna var billiga i maten - vilket kanske kan vara en förklaring till att dagens shelties har lätt för att lägga på sig! Hundarna kallades för toonie-dogs - toon var namnet på de små gårdarna som fanns på öarna. Hundarnas huvudsakliga arbetsuppgift var att hålla fåren och andra djur borta från de sparsamma grödorna och att slå larm. Därav är sheltien en ras som har lätt till skall.  Men hur skällig den blir har i hög grad med uppfostran att göra.

Man tror att rasen har utvecklats från norska buhundar och europeiska spetsar som kom med fiske- och valfångstbåtarna. Senare imprterades skotska collies för att förstärka rasen, därav likheten med rasen Collie. När rasen i slutet av 1800-talet belv populär som sällskapshund i Storbritannien utvecklades den vidare och man tror att även King Charles Spaniel har korsats in.

Rasen är relativt ung och de olika typer av hundar som har korsats in har gjort att det har varit svårt att nå fram till en enhetlig typ, bland annat storleksmässigt. Det kan man se än i dag då det förekommer shelties från 32-33 cm upp till nästan collie-storlek.

Idealhöjden är för tikar är 35,5 cm och för hanar 37 cm.

Abbe kommer troligen att bli en stor sheltie - gissningsvis någonstans mellan 42 och 45 cm.

Sheltien är idag en mycket uppskattad sällskapshund. Den är vänlig, lyhörd, livlig och lättlärd och passar utmärkt till aktiviteter som agility, lydnad eller freestyle. Just i agility-sporten är sheltien den ras som ligger i topp tillsammans med border collien.

I rasstandarden står att rasen är reserverad mot främlingar. Detta innebär att den inte är intresserad av att springa fram till alla människor (som t.ex en labrador eller spaniel oftast är) utan håller sig naturligt nära sin ägare. Att den är reserverad innebär inte att den får vara nervös eller rädd. Tyvärr har det förekommit en del nervösa shelties och gör så än i dag. Men de verkar som tur är bli färre och färre, då de allra flesta uppfödare sätter mentaliteten i fokus. Numera finns det många riktigt sociala shelties!

Det finns så klart mycket mer att skriva, bland annat om färger, men för den som är intresserad finns mycket att läsa på nätet, så dörför skriver jag inte mer här.

Här är en bild på en Shetland Sheepdog (hämtat från Wikipedia):