Våra kaniner har fram tills igår bott ute på balkongen. Men jag började känna sån stress för hur det skulle gå för dom där ute under vintern och att de aldrig får komma ut och springa och så började jag redan märka att jag tenderar att glömma av dom därute. Man är ju inte ute på balkongen när det börjar bli kallare. Blev så stressad av att komma ut och märka att de har helt slut på vatten. Så igår fick de flytta in. Jag hämtade ner den mindre buren från vinden och den stora städade jag ur (blev en halv sopsäck), rengjorde och bar upp på vinden. Sedan drog jag bort den sunkiga gröna balkongmattan (den var både smutsig och fuktig). Idag blev det en tur till återvinningcentralen för att slänga allt.

Nu är det städat och fint på balkongen! Sen fick jag flytta om litegrann inomhus också för att få plats med kaninburen. Jag köpte nya gardiner till vardagsrummet (trots att jag egentligen inte har råd med sådan lyx!) och satte upp. Stod inte ut med att ha sommargardiner längre. Kände att jag ville ha det lite mer mysigt framåt jul. Blev jättenöjd! :) Nu mår jag gott igen!!

På grund av att inomhusburen är så liten så är det ett måste att kaninerna får komma ut och springa varje dag. Men de har varit lite tveksamma till att hoppa ut på grund av Abbe. Mysan var den som var modigast och kom ut först. Hon flyttar sig inte heller när Abbe kommer och nosar på henne. Stampe är lite mer tveksam till Abbe men han har i alla fall varit ute lite idag. Jag ger dom deras pellets (som de får en gång per dag) utanför buren så att de ska bli motiverade att hoppa ut. De kommer säkert att vänja sig mer och mer.

Det är viktigt att miljöträna en valp, det vill säga vänja den vid de olika miljöer och saker den kan tänkas utsättas för som vuxen. En valp som bor på landet är det bra att ta med in till stan och vice versa. Exempel på saker som kan vara bra att vänja valpen vid är följande:

• Olika djur (t.e.x katter, hästar, får, kaniner)
• Andra hundar
• Olika sorters människor; både barn och vuxna  (har man inga barn själv kan man t.ex se till att valpen får träffa andras barn)
• Trafikerade ställen
• Skogen
• Åka bil, buss, tåg, spårvagn
• Cyklar, skateboards, joggare och människor som går med stavar
• Åka hiss
• Gå på olika underlag, t.e.x hala golv
• Trappor, särskilt sådana som man kan se igenom och gallertrappor
• Folksamlingar
• Automatiska svängdörrar
• Skott, skrammel och andra höga ljud

Idag fick Abbe lite miljöträning då vi tillsammans med min goda vän Eva åkte till Delsjön och parkerade på Brukshundsklubbens parkering. Vi promenerade lite lugnt förbi en skjutbana som ligger precis jämte klubben. Abbe ryckte till lite vid de första skotten, men när han såg att vi inte brydde oss utan bara lugnt promenerade vidare så gjorde han också det. När vi vände och gick tillbaka igen brydde han sig inte alls om skotten :) Sedan gick vi upp till klubbstugan och apellplanen. Där stod en stor schäfer med sin förare och någon hund skällde i en bil. Den miljön tyckte Abbe var betydligt mer spännande än skotten och hade i början inte tid att smaka på någon godisbit. Men efter 5 minuter hade han vant sig! Duktiga Abbe!

Vädret var helt underbart, en riktigt solig och fin höstdag!

De är roligt att se Abbe och Sesam tillsammans och hur deras relation utvecklas! :) De börjar bli riktiga kompisar!

Numera leker de med varandra och de jagar varandra fram och tillbaka. Jag trodde först att det bara var Abbe som jagade Sesam, men jag insåg snart att det även var tvärtom och de ser ut att ha riktigt kul!  

Sesam kan ibland försöka fånga Abbes ständigt viftande svans :)

Det händer att de står bredvid varandra vid matskålarna och t.ex dricker vatten ur samma skål samtidigt. Och om jag ligger i sängen kan de komma ochj lägga sig där båda två.   

Häromdagen var Sesams uppfödare Margita här på besök (mycket trevligt! ) och hon tog några fina bilder på Abbe och Sesam som hon lagt in i sin blogg. Se här:

http://sengas.bloggplatsen.se/2011/10/18/6473817-regnig-dag-i-landvetter/

Hoppas att länken fungerar!

Lägger in en bild på mina killar som var ute på promenad tillsammans idag :-)

Abbe är av rasen Shetland Sheepdog eller Sheltie som den också kallas.

Här kommer lite information om rasen:

Precis som namnet antyder har rasen utvecklats på Shetlandsöarna. På dessa karga vindpinade öar i Nordsjön norr om Skottland har alla levande varelser blivit små till växten; människorna, boskapen, fåren, vallhundarna (Shetland sheepdogs) och hästarna (Shetlandsponnyn).

De ursprungliga Shetland Sheepdog-hundarna var små och livliga. För att klara livet på de karga öarna var det nödvändigt att hundarna var billiga i maten - vilket kanske kan vara en förklaring till att dagens shelties har lätt för att lägga på sig! Hundarna kallades för toonie-dogs - toon var namnet på de små gårdarna som fanns på öarna. Hundarnas huvudsakliga arbetsuppgift var att hålla fåren och andra djur borta från de sparsamma grödorna och att slå larm. Därav är sheltien en ras som har lätt till skall.  Men hur skällig den blir har i hög grad med uppfostran att göra.

Man tror att rasen har utvecklats från norska buhundar och europeiska spetsar som kom med fiske- och valfångstbåtarna. Senare imprterades skotska collies för att förstärka rasen, därav likheten med rasen Collie. När rasen i slutet av 1800-talet belv populär som sällskapshund i Storbritannien utvecklades den vidare och man tror att även King Charles Spaniel har korsats in.

Rasen är relativt ung och de olika typer av hundar som har korsats in har gjort att det har varit svårt att nå fram till en enhetlig typ, bland annat storleksmässigt. Det kan man se än i dag då det förekommer shelties från 32-33 cm upp till nästan collie-storlek.

Idealhöjden är för tikar är 35,5 cm och för hanar 37 cm.

Abbe kommer troligen att bli en stor sheltie - gissningsvis någonstans mellan 42 och 45 cm.

Sheltien är idag en mycket uppskattad sällskapshund. Den är vänlig, lyhörd, livlig och lättlärd och passar utmärkt till aktiviteter som agility, lydnad eller freestyle. Just i agility-sporten är sheltien den ras som ligger i topp tillsammans med border collien.

I rasstandarden står att rasen är reserverad mot främlingar. Detta innebär att den inte är intresserad av att springa fram till alla människor (som t.ex en labrador eller spaniel oftast är) utan håller sig naturligt nära sin ägare. Att den är reserverad innebär inte att den får vara nervös eller rädd. Tyvärr har det förekommit en del nervösa shelties och gör så än i dag. Men de verkar som tur är bli färre och färre, då de allra flesta uppfödare sätter mentaliteten i fokus. Numera finns det många riktigt sociala shelties!

Det finns så klart mycket mer att skriva, bland annat om färger, men för den som är intresserad finns mycket att läsa på nätet, så dörför skriver jag inte mer här.

Här är en bild på en Shetland Sheepdog (hämtat från Wikipedia):