Sesam behöver inte kunna uttala det välkända uttrycket "Sesam öppna dig", för det går så bra ändå! Han har nämligen kommit på idag hur man gör: hoppa upp på dörrhandtaget och trycka ner det. Det har han gjort två gånger idag! :D

Har ingen bild på det, men lägger in en annan:

Mår inte särsilt mycket bättre idag. Ont i halsen, förkyld och hängig. Tråkigt är det. Sesam försöker få igång mig men jag orkar inte leka med honom idag.

Barnen ska till sin farmor och farfar på julplundringskalas idag. För min del ska jag ta ytterligare en tablett och fortsätta vila.

Har så mycket i huvudet just nu som snurrar! Men tacklar nog allting bättre bara jag blir frisk och pigg igen! :)

Tänkte jag skulle orka gå med Bea på hennes första ridlektion för denna terminen i morgon förmiddag. Hon har bytt grupp nu, så hon är lite spänd inför detta och vill förstås att jag ska vara med.

Sesams uppfödare Margita har gjort det här fantastiskt fina bildspelet om Alija-kullen (Sesam och hans kullsyskon). De sista bilden visar Sesam strax innan han kom hit till mig. Kolla in här:

Givetvis straffade det sig att jag körde ett hårt träningspass i går när jag kände mig förkyld. Har inte alls känt mig bra idag :(

Jag tog mig i alla fall till mitt möte med jobbcoachen. Nu har jag hemläxa till nästa gång (torsdag nästa vecka) att bestämma vilket spår jag vill in på - djur eller trädgård. Hugaligen, jag har en del funderande att ägna mig åt!

Jag åkte även en sväng till Allum. Det var när jag kom hem därifrån som jag insåg att jag inte har tagit det tillräckligt lugnt och att jag inte alls kände mig bra. Så då blev det en stunds vila.

Nu ska kaninerna få mat. Skulle ha städat åt dom idag, men det får bli i morgon istället.

PUH!! Har varit på Zumba och det visade sig vara en blandning av afrikansk dans, salsa, calypso, cowboy-inspirerad dans (har glömt vad den heter) och en del annat. I ett rasande tempo! Jag som hade tänkt ta det lite lugnt på grund av förkylningen, det kunde jag glömma direkt. Men kul var det! Lite stolt var jag när jag märkte att jag hängde med i rörelserna på slutet medan det var minst 30 stycken som bara stod och tittade förvirrat!

Svetten bara rann när vi var klara. Det var riktigt skönt att promenera hem och få svalka av sig lite. Nu har jag ätit och duschat och det känns riktigt bra. :)

Jag brukar gå in och titta på Sibir-uppfödarnas bloggar då och då. Det är kul att läsa rapporter från de andra som har kattungar i samma ålder som Sesam.

Jag såg att Jason från Laghamras kull nu väger 3,3 kilo! Och att tjejerna från Emelies kull nu väger 2,9 kilo. Det ska jämföras med min lille skrutt som bara väger 2,6 kilo! Det har jag för mig att han gjorde för nån vecka sedan också. Har han inte växt alls?? Han kanske växer i omgångar! :) Jag ger honom Royal Canin foder, både torrfoder och blötfoder. Är lite dålig på att ge annan mat, men idag fick han smaka på ryggbiff! Det gillade han skarpt :)

En annan sak som jag läste var att deras katt (jag tror det var Jason) inte säger ifrån med klor eller genom att försöka bitas när han fått nog av att bli hanterad av barnen. Utan med rösten. Det är samma med Sesam. Han försöker aldrig bitas, fräsa eller riva med klorna mot barnen, men däremot säger han ifrån högt och tydligt med rösten! Så jag försöker lära mina barn att lyssna på honom och släppa ner honom när han säger ifrån att det är nog.

Han är hur go som helst min lille kille, även om han inte är så stor!

Vi skaffade våra första kaniner i början av sommaren. Det var två lejonhuvade kaninungar. De var bröder och vi döpte dom till Stampe och Sotis. Tyvärr dog Sotis senare under sommaren, troligen av värmeslag eftersom det var årets varmaste dag och outhärdligt till och med i skuggan. Kaniner är mycket känsliga för värme och jag fick såklart jättedåligt samvete för att jag inte tog in dom i huset där det var svalare. Inte mycket att göra åt det nu, men stackars Bea sörjer fortfarande sin Sotis. Jag fick för mig att det bästa var att skaffa en ny kanin till Bea ganska snart (Stampe var ju Alexanders kanin). Därför började jag ringa runt och fick tag i en uppfödare som hade en hona på ett år. Eftersom Stampe då redan var könsmogen gick det inte att skaffa en hane till (det blir alltid förr eller senare bråk mellan hanar som inte har växt upp tillsammans) och en liten unge rekommenderade hon inte heller. Så då drog vi iväg ända till Varberg för att hämta Mysan som då var ett år gammal. Eftersom Stampe redan var könsmogen fick vi ha dom separerade till en början tills Stampe blivit kastrerad. Mysan fick därför bo i den lilla buren och det gillade hon inte alls. Hon blev sur och aggresiv. Hon visade även tecken på skendräktighet. Jag läste allt jag kom över och lärde mig att kaniner kan bli aggresiva om de bor för trångt. Till sist fick hon i alla fall flytta ihop med Stampe i den stora buren och vi började hantera henne försiktigt varje dag. Hon blev mer och mer lätthanterlig och trevlig att ha att göra med. Till slut blev hon som sagt en jättemysig kanin och Bea hade henne i soffan varje kväll.

Nu under jul när kaninerna fick följa med upp till Värmland fick de bo i den lilla buren. Och när vi kom hem hade Mysan blivit sur och vresig igen och svår att hämta i buren. Det kan också ha att göra med att hon inte blivit lika mycket hanterad under en period. Eller är det skendräktighet igen? Det kanske är så att kaniner kan bli skendräktiga om de sätts i ett trångt utrymme? Egentligen borde även hon kastreras för att bli lugnare och av med lite hormoner. Men det är ett större ingrepp på honor och därmed dyrare. Och eftersom hon hade blivit så lugn och trevlig ändå tyckte jag inte att det var nödvändigt. Hon är fortfarande väldigt gosig när vi väl har henne i soffan, det är just när man ska hämta henne som hon blir helt vild och visar tydligt att hon inte vill bli upplyft.

Idag har jag i alla fall flyttat kaninerna från pannrummet till tvättstugan. Detta för att få dom närmare. Jag skulle helst vilja ha kaninerna i gillestugan där jag själv och barnen håller till, men jag måste kunna stänga mellan Sesam och kaninerna när jag inte är hemma. Så därför fick det bli tvättstugan. Där springer jag rätt ofta och den ligger också i anslutning till gillestugan så de kommer både få mer besök av mig och bli mer hanterade. Och nu har jag inlett träning med Mysan igen för att hon ska bli lättare att hämta. Och jag tycker redan att jag märker lite skillnad. Nu ska jag ägna mig åt kaninerna varje kväll i samband med att de får mat.

Här är en bild på buren. Det är egentligen en marsvinsbur men eftersom de får hoppa in och ut som de vill så funkar den. Men jag vet att när jag flyttar så måste jag troligtvis köpa en större bur.

Har ju tidigare lagt in en bild på Mysan och här kommer nu en på Stampe:

Även om Mysan är en söt och mysig kanin så är det ändå Stampe som är min favorit. Han är lugn och lätthanterlig men samtidigt framåt och nyfiken. Han vill gärna undersöka allt som är nytt. Därför vill han inte så gärna sitta i knät någon längre stund utan vill hellre hoppa omkring i rummet och kolla in allt om han får. Han har gjort ett antal rymningar och i somras när jag kom ut en morgon var han lös i trädgården. Inte vet jag om han varit ute hela natten eller bara en liten stund! Han verkade nöjd i alla fall :)